Att lajva i vår grupp

Jag har lurat lite på det här. De flesta är erfarna lajvare och jag vill inte säga till någon hur de ska göra. Det är inte avsikten med min post. Jag tycker det är viktigt att vi pratar igenom detjär eftersom vi är många, kommer från olika gäng eller utan gäng och tänker olika.

Jag tänker så här. Tre ord ska kunna sammanfatta vad vi gör under lajvet. Det är ungefär vad normalpersonen orkar bry sig om.

Roligt
Vi ska ha kul och en intressant tid på lajvet . Off.
Vad vår karaktärer tycker om livet skiter vi högaktningsfullt i. Vi som off-lajv personer ska ha kul det är målet. Därför lajvar vi bara skoj och intressant skit. Det innebär inte att vi går off. Däremot innebär det att vi går off om vi kommer på en sjukt ball scen vi vill spela upp eller ett sätt att agera som in lajv hade tagit 8 timmar men off löser man det på 2 minuter. Det blir nämligen roligare då. Vi backar inte heller för obehagliga scener eller liknande. Det är det vi vill ha. Kicken vi inte får på tisdagskonferensen.

Eskalera
Alla situationer ska eskaleras. Om det innebär att konflikten trappas upp genom att vi är aggressiva, vägrar gå med på krav, beter oss som idioter eller på annat sätt gör situationen värre spelar ingen roll. låt det göras. det gör att vi har fler och tyngre situationer att spela på och låt oss vara ärliga. Drömmen är att någon gång bli ivägsläpad och att ett nackskott utdelas. Jag vill ha allt det där vidriga som jag inte har till vardags. dessutom gör det att inga impulser är kass. bara släpp loss och låt skiten träffa fläkten. Förhoppningen är att om du gör det träffar skiten mig och jag får lajva. på så vis kommer alla hem täckta i avföring och jävligt nöjda.

Öppenhet
Vi måste lyssna på varandra. Vad vill vi ha? Omöjligt att svara på nu eftersom det beror på tillfälle och sinnesstämning. Att försöka ge varandra det vi vill ha är helt jävla lönlöst. En utopi. Det vi kan göra är att lajva öppet. Trots hård jargong och taskig attityd alltid vara insläppande och öppen. Att meddela sig om det man vet på ett sätt som passar ens karaktär. Att inte gömma saker eller ha hemligheter som skulle vara skoj för någon annan att veta. Fråga om folk ska med. Prata öppet i lägret. Hör någon annan som inte ska höra. Skit i det det blir nog bara roligare av det. I gruppen måste vi dela med oss av det roliga. Vi gömmer inte heller intrigföremål eller intrig information. Det lämnar vi till n00bs. Vi skanderar öppet ut skit i lägret, försöker sälja skiten eller på annat sätt sätter allt i spel så fort det är rimligt och vi knäckt en bärs.

Har ni synpunkter annat än amen och halleluja? Kör hårt!

klart vi ska säga åt varandra hur vi ska lajva. det är ju därför vi har en grupp, för att fåihopp en tydlighet och gemensam vision. Men det är nog det du också menar?

Och visa av erfarenhet vet vi att lajvsvergie är rätt bajsnödiga och kommer gråtandes så fort någon har pruttat i deras läger. Hur fungerade det på BBR tidigare? arr som kommer och klagar eller lajvare som kräver portning m.m.? Vad är nivån innan alla tar illa vid sig? Vill bara ha ett hum
MVH nyfiken BBR nybörjare

Jag köper det du skriver rakt av Hyland. Egentligen tycker jag att det handlar om ett motsatspar som man behöver reda ut eller placera sig på en skala. Det är INDIVIDUELLT eller KOLLEKTIVT lajvande som princip och metod. Alltså, lajvar vi gruppens historia först eller min egen? Traditionellt sett så har väl lajvandet haft en individuell prägel där jag först och främst spelar min karaktär och följer dess historia. 360 och verklighets-efterliknande. På senare tid har väl fokuset på många lajv och i lajvgrupper blivit mer av kollektivt. (Det kanske bara är jag som upplever det så men jag baserar det också på hur snacket går på forum och liknande). Jag lägger inget värde i nåt av förhållningssätten och båda kan vara otroligt givande och kul MEN vi behöver tänka lika för att det ska bli kul för alla.
Jag tänker att Castors har en tydlig prägel av kollektivt lajvande...

Och då behöver man tänka att vi lajvar för varandra och inte, som jag ibland kan uppleva på lajv "kidnappar" de andras upplevelse. Ni vet typ, tar livet av sig sista kvällen för att alla ska sörja resten av lajvet eller tar med sig den fantastiska skatten och flyr till grannlandet (Off).
Samtidigt är det ju viktigt att vi bjussar varandra på konflikter och svårigheter och också tillåter att man får intrigera i det lilla då och då, för att kunna skapa det större spelet.

Där finns en risk i att lajv roligt i att man börjar lajv ego utan att man menar det. Typ drar iväg på en egen kul tråd en eftermiddag medan dom andra får sitta och vänta. Eller tar andras kompetenser för att en kul intrig dyker upp.

Jag tror att lösningen på friktionsytorna när man lajvar kollektivt är att man planerar och uttalar hur man gör i olika situationer. Planering av vem gör vad när tror jag är skitvikigt så inte alla är den mest psykopatiska lönnmördaren och den bäste förhandlaren och listigaste taktikern.

Kolla gärna och svara på tråden jag har nedan om konfliktlösning i Castors. Har vi omröstningar eller slagsmål eller öl-möten eller hur hanterar vi när grejer dyker upp?

Christer, bra tankar!
Vi löser konflikter inom gruppen med " fistning, örfilen, ett finger i varje hål." ( sten sax påse)
Skämt åsido. Jag fattar vad du menar, det är inte roligt att känna sig som en statist i någon annans äventyr.