Konfliktlösning i Castors

Hur löser vi konflikter i Castors? Har vi omröstningar och man får anpassa sig till majoriteten? (Sen kan man ju skita i det och utlösa övrigas vrede) Eller gör var och en bara som man vill? Det kan ju vara enkelt med en liberal lösning men det kanske inte är så kul att lajva? Och det rimmar väl lite knepigt med den övergripande principen att vi alltid backar alla i gruppen?

Är det någras viljor som (outtalat) är viktigare än de andras?

Hur gör vi om två sidor eller personer står helt mot varandra? Jag föreslår att det löses med knivslagsmål! Sedan lappar Jycken ihop förloraren som får ge med sig... Och sen är det bra, no hard feelings.

Traditionell konfliktlösning är det du beskriver som ölmöten. I övrigt har vi saknat ett tydligt tillvägagångssätt. Förra lajvet utkristalliserades ett sådant. Först sluta upp sig i grupp och sedan med våld och hot om våld försöka få information från en i gänget.

Jag tror inte vi har ett sätt. Det beror på lonflikten och vilka som är inblandade. Vi är anarkister. Regler tycker jag är för andra.

Men man viker sig för gruppen eller? Jag menar nog inte regler per definition utan mer hur brukar vi göra. Ölmöten med övertalning är väl bra, men hur gör vi om binär oense? Tre stycken vill inte styckmörda grannen men resten tycker att det är en finfin ide? Klart man kan gå var och en till sitt men det är ju roligare om gruppmentsliteten vill att vi beslutat i koncesnsus.

Problemet med en knivfajt är att man löser ett intressant problem med bofferkorvar. Det är ju roligare att tjafsa en stund och sen får väl någon lägga sig för att man ska ha roligt och lajva vidare. Rent offbeslut egentligen men jag tror inte det blir så stort problem. Om två i gruppen går loss på varandra mes bofferkorvar och efter några timmar mår båda bra och det är som inget hänt känns mer off och är en förlängning av ett rent spelmekaniskt problem där ingen vill vara skadad ett helt lajv eller ens en halv dag.

Bättre då att folk gör lite olika, skiten träffar fläkten och plötsligt har vi en gemensam fiende att enas mot. Eller så fortsätter man att muntert bittert pika varandra i tid och otid. Att låta konflikter bli så stora att våld inom gruppen är enda lösningen verkar osmart.

Skulle det ändå bli så får väl Jucken och Mallorcamannen gå runt hörnet och göra upp. En del av oss andra kanske bryr oss och börjar vadslagning och allmänna festligheter uppstår?

Det är absolut roligare att tjafsa vidare, jag menade mest som en sista utväg. (Ingen skrek "JA-knivfajt", Hyland sa nej så härmed sänker vi det alternativet, jag är med på att den idén är sådär...).

Men hur gör vi om det är en fet grej som kräver vår gemensamma riktning och vi inte kan enas? (In menar jag. Off är vi väl sköna om försöker skapa så spelbara situationer som möjligt). Hälften vill skjuta av KÅP, några vill alliera sig med KÅP och resten vill bara supa... Det blir lite för lätt om alla gör som dom vill. Ju mer jag funderar på det och läser det ni skrivit så tänker jag att det kanske löser sig om vi bara har väldigt stark grupplojalitet. Man måste ge med sig till slut... Eller?

Lite så. Gruppen eller dö i vissa lägen men långt ifrån alla. Detär ungefär så det funkat hittils. Men. Åandra sidan har det inte uppstått något sådant läge du talar om. Vi har varit rätt liten grupp. Behovet av att dra åt samma håll har varit stort. Vi har haft en del krugssammanträden på kontoret. Thats it.
När vi är fler är risken, chansen, för feta konflikter större.

Antingen så hittar vi på något. De som inte skriver något r räknas som samtyckande i beslutet. Eller så skiter vi i det och har det som något som får lösas in lajv om det uppstår. Det första alternativet kan bli en jääääävlaaaa schusst scenom Det uppstår något liknande. Det sista alternativet kan bli sjukt kul karaktärslajvande om det uppstår.

Gissar att det kommer uppstå klickar i gängeti år. Kanske någon slags politisk lösning involverande en anal snickers. Inte fan vet jag.
Jag lutar åt det sista eftersom jag är allergisk mot när geupper planerat en scen som SKA spelas upp ochalla andra tvingas att stå tysta och se på när 7 personer masserar sina förkrympta egon i en 40 minuter lång scen som ingen fattar. Nu behöver ju inte alternativ 1 nödvändigtvis bli det men däråt lutar jag.

Käfta gärna emot så jag kan låta bli att ändra mig

Jag håller med dig om förplanerade scener. Det är lite som att spika fast kuken i en planka - en schysts scen för stunden men efteråt blir det lite lamt och skaver mest.

Jag är mest ute efter att vi ska vara överens om hur det brukar vara i Castors. Om nån säger "Fuck you guys, jag skiter i överfallet" så behöver vi veta vad det innebär i kontexten. Är det ett stort svek? Är det stark karaktär? Är det vardagsmat?

Jag vill att vi tillsammans kommer överens om hur det brukar fungera så att vi vet vilket friutrymmet är för annars blir det konstigt. Nån bangar ett anfall, nån blir skuitsur, en annan glömd och en tredje bryr sig inte och allt blir bara förvirrat och beiget. Om vi kan vara tydliga med hur vi brukar fungera, vilka sociala, outtalade eller uttalade regler som finns och exemplifiera så blir det mycket lättares att spela ut karaktärer och även bryta mot normerna i ett kul spel. Risken är ju annars på lajv att inget händer när man försöker trigga igång konflikt... Vi kan väl bolla det här på mötet hos dig Hyland!

FÖ hatar jag när man kidnappar omgivningen som åskadare till sin coola scen. Det är jävlar i mig en gräns mellan att vara bussig med sina coola scener och att mata sitt ego. När nån jävel (hatar dom verkligen) tornar in på värdshuset utan att ta in stämningen en sekund och utbrister "Nu är jag här! Fly mig en bägare vin genast (Dom här asen dricker inte vin utan saft eller ica-cider, för annars kan man paja lajvet) så ska jag berätta min livs historia! Den är mycket intressant!", så vill jag bara sparka dom i ansiktet. Med en skridsko. Och som sen efter lajvet skriver på forumet "Tack till alla för att ni stod ut med min något pompösa karaktär och spelade upp hans ego"... Ja va fan skulle vi andra göra utan att offa dig när vi inte hade skridskor... Tycker att den typen av lajvare blir fler och fler och dom är ganska dåliga. Den typen som har sina hemliga superhemliga så ingen jävel har en chans att ta del av planerna men "bjussar" på sina dödsscener/dueller/mastiga hjältemonologer i en timme och gnäller att man inte spelar upp för att man inte pallar att lägga sin karaktär och intrig platt för att mata den spelarens ego-karatär. (jaja nu blev det en sur-rant... Det här ska vi också prata om på nåt möte. Jag är nyfiken på hur vi/ni i Castors möter såna här spelare. Antar att dom också finns på BBR.)

Jag och Johan snackade lite konflikt här i kaggebo. En klassiker är att om en vill något de andra inte vill så tejpar vi fast honom i en stol.

Fajter och uppdrag försöker vi samlas runt. Missar nån det tycker vi syn om den som inte fick chans på lite röj. Bangar nån mitt i en fajt mobbas vi, rätt vänskapligt men rått. Typ så.

Egospelare. Förra året hade vi några sådana scener. Ett bröllop med nån jävla robot. Rätt töntigt. Jag stog med en bandare på full volym, gagga kastade rök på dom, zeke och aset drog en kulkärve lite random för de var på humör. Vi sabbade egentligen inget men höll roll och var lagom störiga. Det andra var nån pjäs. Lökig men rätt underhållande. Vi hade smugit in med hjälp av en kinahatt. Jag å gagga å lupus stog längst bak och rätt ljudligt ifrågasatte kvaliteten på ett i våra ögon rätt oförargligt och lustigt vis. Samma ögonblick de var klara sa de musik tack och jag drog på bandaren. Högst oklart varför vi inte blev utkastade. Det var liksom det vi ville. En massa förhistoria på det oxo.

Eeeh... Typ så.

Jag tycker att det är kul om någon blir full och ingår i en allians som denne gärna får glömma. Sedan när det blir skarpt läge så går alla all in för att vi inte lämnar någon i sticket eller så skiter vi i det kollektivt. Och om någon trilskas inom gruppen är det ju bara att ha majoritet och hota med döden